Tack systra för dina ord...

Jag fick världens finaste kommentar av syster då hon läst mina ord till henne, så jag bara måste lägga upp den här. För vi älskar inbördes. Jag sitter nu med snor på tröjärmen och tårar både på kind och inletandes i munnen. Storasysters ord till en lillasyster:


Jag skrev faktiskt på en grej om dig också älskade lillasyster. (Dvs innan jag läste det här).
Min lillasyster känns ibland som min storasyster. När jag svävar iväg i tanken eller håller på att yrhönsa ut i gatan när det kommer en bil, finns hon där och håller mig tillbaka.
Hon är stark, min lillasyster. På ett stolt, rationellt och principfast sätt. Om det nu finns ett sådant där typiskt kvinnligt emotionellt/typiskt manligt rationellt sätt att tänka (genetiskt eller kulturellt betingat är en annan diskussion), så tänker hon isåfall som en man. När jag är splittrad och förvirrad, kan hon med en magisk förmåga få mig att se klart.
Hon säger det hon menar, och menar det hon säger, min lillasyster. Hon tar inte skit, inte själv, och inte heller när den riktas mot dem hon bryr sig om. Då är hon där och visar var skåpet ska stå. Utan personangrepp, utan örakt. Alltid sakligt, bestämt och självklart.
Hon är engagerad, och passionerad, min lillasyster. Hon vet när hon har rätt. Och oftast har hon faktiskt det. Vare sig det är i diskussion med mig, vår pappa eller en idiotisk lärare.
Hon bryr sig om sådant som är värt att bry sig om, min lillasyster. Hon har aldrig lagt tid och energi på att dividera om "vad andra tycker". Hon bryr sig bara om det som är viktigt. Jag har alltid beundrat henne för det. Jag ser min lillasyster som en förebild på många sätt. Jag älskar henne för allt hon är. För allt hon är för sig själv, och för andra. Jag älskar henne för att hon alltid, alltid får mig att skratta så jag börjar grina eller pissar på mig. Jag älskar henne för att hon och jag, vi vet vad vi vet.
/Storasyster piti