onsdag 30 december 2009

Lyckliga idioter?

Jag och mutt vältrar oss ofta i dekadens. Vi vältrar oss i och för sig i det mesta. Det finns inget ämne som är för banalt, eller obetydligt för att tas upp till diskussion. En sak som vi ofta återkommer till är hur vissa människor, i, låt oss säga, exempelvis vår uppväxtort, lyckas bli kär i fem personer i samma umgängeskrets. (behöver nödvändigtvis inte vara en krets, hela orten är ett enda umgänge). Alltså, att en person vandrar från den ena till den andra, och tillsynes verkar lika kär i var och en av dem, personen avser ett par år till var part, de slutar ofta som vänner och gräver sedan efter annat gott i inavelspåsen. Att vara tillsammans med sin bästa polares ex tillhör för vissa vanligheterna, säkerligen har någon av de egna polarna redan lagt beslag på ditt gamla tidsfördriv. And it goes on and on and on…

Allt går att dividera kring, allt. Detta är en av många funderingar som agerar tidsfördriv, en liten jävla del. För mig är det ett bättre sätt att fördriva tiden än att titulera en polares ex som ett sådant. Människor tycks älska infektioner, relationer med smutsiga infekterade ärr som ingen Jävel vågar tala om för vikten av att inte vara ensam väger tyngre. Jag säger inte att det är fel att vara dödsförälskad i enbart personer som befinner sig i din omgivning, det faller sig ju snarare naturligt, heller inte att “hinna” älska många personer. Men det infinner sig ett lätt obehag när det upplevs som att människor ser på kärlek med lata ögon. Att en underton av lathet gör att du knullar med din polares gamla kärlek. Att denne gör detsamma. När man gått detta varv, laget runt som det så fint beskrivs, ligger man aldrig nånsin då och stirrar upp i taket och undrar vad fan som finns utanför den där lilla inavelsboxen? Eller vänder man sig bara om, omfamnar den som ligger bredvid, inser att dennes ryggtavla påminner skrämmande mycket om någon annans. Skiter i det faktumet och konstaterar; det är inte första gången jag inte vet vem jag ligger bredvid. Person A eller Person B, skit sak samma, vi befinner oss i samma box och alla har vi varandras infekterade kroppsvätskor i våra krackelerade palats.

Kanske är jag bara avundsjuk på lättvindigheten. Kanske skaver det för att jag vet att om du en gång tänkt tanken att du inte är en lycklig idiot så kan du heller aldrig bli en.

Lyckliga idioter, jag avundas och avskyr er på en och samma gång.

tisdag 29 december 2009

måndag 28 december 2009

Average rebell...

Vet ni vad det här är`?




En klase med sånna...

With a taste of delight...

söndag 27 december 2009

Dudes of the day...



Jermaine is our long lost brother as my sister said. The good looking ones is always in the frontline. Always. Regardless. That is not Jermaine. It`s never Jermaine. But we love him anyway.

Dvala...

Julstök, krök och bök. Släktsammankomst. Sällskapsspel. Kaos. Hög ljudnivå, som sig bör. Föda i överflöd. Svullen mage. Vin. Systermöte. Bästismöte. Värme. Trygghet. Skratt.

Julen är ingen tid för ordpräntande. Inte för mig i alla fall. Intensiva tid. När tiden är intensiv uteblir min energi att formulera meningar i huvudet för att sedan förmedla dem i skrift. Dock har jag ett viktigt meddelande till allmänheten - Efter år av beundran och besatthet är vi nu förenade. Jag och min ola. Allt tack vare kära E. Hallin. Du är en pärla mutt. Du är inte pepp på att fixa möhippan?






(Jag vet att jag sagt att jag inte vill gifta mig. Klart att jag inte ska det, vi har ju nyss blivit ihop. Dah.)

torsdag 17 december 2009

Dude of the the day...

Saliv...



Nothing disgust me. Other than saliva. And that disgusts me a lot.

onsdag 16 december 2009

Mr. Antihistamin and Madame Placebo would make a perfect couple...

Jag är ett förbannat allergibarn. Inte måndagsbarn, inte öronbarn, inte dampbarn. Utan ett allergibarn. Kanske det töntigaste av dem alla. För visst finns det ett stort inslag av nördighet i vad allergier faktiskt är. Klåda, snuva, kli i ögonen, svullnad, saker som inte får ätas, ting man ej får ta på, prylar som skall pareras. Jag har ingen dödsallergi, mot nått, det är nästan så att dödsallergi förmildrar tönt-stämpeln. Istället är jag bara ett medelmåttigt allergibarn, lite allergisk mot massa saker. Lite som att kunna lite om allt, istället för att kunna mycket om lite. Fast det här är bara kasst.
Trots medelmåttigheten så klarar jag inte en dag utan antihistaminpillren. Dagens utfall; I någon slags kli-panik-stil springer jag till apoteket då jag inser att mina tabletter är slut. Klådan tar över min kropp och jag känner en ömkan inför mig själv. Det är sorgligt. Köper allergitabletter, och som så många gånger förr ställer jag mig mitt framför utgången, sliter upp förpackningen, och samlar upp saliv i käften för att underlätta att svälja de två pillren jag kastar in. Jag blir genast lugn och tackar för min förmåga att välkomna madame Placebo. Funderar ett slag om folk som ser mig tror att jag är pillertrillare. Glömmer klådan och går hem.

Im not a medelmåtta for nothing.

tisdag 15 december 2009

Keep the change mam...




Yes mam, I take a piece of this...

... And a piece of that, please. Keep the change.


Marlon and James. Lev.

söndag 13 december 2009

Komik...

Plötsligt i vinslöv på teven. Just nu visas eld - incidenten. När det skall grillas inomhus. Det är komik. Åtminstone en söndag.

Igår när jag gick hem från krogen gick två karlar framför mig. De sjöng run to the hills och fattig bonddräng, jag ville sjunga med. Speciellt när jag insåg att de sjöng fel, sånt stör mig. Helt obefogat. Jag lät bli att sjunga med, det hade blivit så konstigt om jag 50 meter bakom tagit ton, speciellt då jag inte äger några toner. Livet är trots allt inte en film. Men jag tror jag blivit alltför färgade av fröken Meissners och min ständiga diskussion kring att “se sig själv utifrån”. Människor som lever så har dubbelfattning när de håller i en kaffekopp. Det är sådana människor som älskar horisont-blicken. De människorna är medvetna, hela tiden. De låtsas vara omedvetna på ett medvetet sätt. Det kan vara det roligaste jag vet. Att titta på sådana människor. Har du tråkigt så tycker jag du ska testa att vara så, kombinera gärna olika alternativ, såsom att sitta i en gungstol med en varm kopp kaffe, glöm inte dubbelfattningen, titta mot horisonten och sucka lite lätt. Se till att någon ser dig, men låtsas att du inte lagt märke till dennes närvaro.

Thats fun for you youngsters.

fredag 11 december 2009

Sex och Kristina Lugn...

Förr var avhållsamhet mer vanligt. Att avstå sex alltså. Nu för tiden avstår unga människor hellre droger, i allmänhet, alkohol, tobak och allt annat som kan definieras drog. Men det knullas som aldrig förr. Hela världen är snart en stor smitthärd. På ett vis känner jag ett lugn. Inte för detta här med smittohärd. Utan för att min eventuella framtida avkomma i tonåren kanske nöjer sig med att knulla, istället för att ta droger och göra själen illa. Själen kan gå sönder av att knulla också, men risken är mindre om det görs i ett icke alkoholiserat tillstånd.
Det finns nån slags förnuftig inställning som vilar hos dagens ungdom. Jag skiter i om deras livsval att inte supa sig redlös eller röka på tills hjärnan slutar vittna vishet endast är en del i deras kaosartade identitetsskapande, eller en image. Jag gillar det. Jag inbillar mig att det är de ungdomarna som ser till att plocka fickorna fulla med kondomer på ungdomsmottagningen. För att knulla säkert tillhör deras melodi.

Kristina Lugn sa en gång “om du på bröllopsnatten känner dig oviss, sök dig dit det luktar anjovis”

Det var roligt som fan.

torsdag 10 december 2009

Kvällslektyr...

Jag har fortfarande inte “skruvat” ihop avloppsrören. Eftersom jag råkat skruva fast fel del i handfatet och den därmed fastnat. Så nu rinner vattnet rakt ner på golvet istället. Rätt behändigt faktiskt, då detta innebär att det aldrig kommer bli stopp igen. Always look on the bright side of life as the phytons said.
Vilket i sig egentligen bör uppfattas som rent och skärt hyckleri. Jag äger inte de orden och de kommer aldrig äga mig. Missuppfatta mig fel.

Johan och Lennart tycker att lycka är överskattat. De menar på att det inte finns något som går upp mot lite ångest. Det ska skava. Jag tänkte skriva att det tål att tänkas på, men det vore fullständigt absurt, alla måste ha tänkt på detta, säkert tusen gånger om. Så jag säger istället, Farbror Johan och Farbror Lennart har också funderat över detta här med lycka, så ni är inte ensamma barn.

Good night still up for a fight.

Dreaming at daytime. Daydreaming.

Jag kan inte förmå mig att INTE somna på eftermiddagarna. Det är nästintill omöjligt. Men just nu handlar det mest om att verklighetsfly. Det är bättre att fly i tanken än att åka till ett fjärran land, det är ju för fan inte flykt- Det är bara vår välfärdsförmåga att konstruera substitut. (ordkombinationen “fjärran land” har förmodligen inte använts sedan 40talet, förutom i förlegad barnlitteratur då. Globalisering gör världen mindre, nära har helt plötsligt fått en ny innebörd, och långt ifrån existerar snart inte, men konstigt nog är den fortfarande fylld med idiot - jävla - rasister…)… Men enligt dem är det just därför. Man blir rasist alltså. Jävla rasister gå och dö. Jag hatar er allihop.

När jag sover bort mina eftermiddagar drömmer jag konstiga drömmar. I en dröm så låg jag och Alexander Skarsgård med varandra. Han hade ingen snopp, och vi gjorde det vid en fotbollsplan. Efteråt sa att han att han älskade mig men jag förstod redan då, när han vände sin stora ryggtavla till, att de orden bara var lögn. Jag tänkte, i drömmen, varför säger människor saker de inte menar? Det måste vara det mest idiotiska man kan göra. De förväntningar man tror finnas, på vad som skall sägas, är oftast de egna föreställningarna om lämplighet. Lämplighet smakar rätt illa i mun ändå. Sådär lagom, och tillgjort. Gick mötet bra? Ja, jag var varken från eller till, jag var lämplig… usch. Sen säger nog människor ofta saker för att få samma ord tillbaka kastat i ansiktet, sånt njuter vi av, som de bekräftelsetörstande varelser vi är. Jag vart aldrig ledsen i drömmen över att Alexander inte menade vad han sa, jag vill ändå inte att en snopplös man ska älska mig.

tisdag 8 december 2009

Tack och heder som min morfar brukar säga...

Seinfeld. Genialistikt. Men det visste vi redan. Hursom. Just nu ser jag avsnittet när George är hos en terapeut och får panik för att dragkedjan på jackan fastnat... Vilket påminde mig om hur jävlig min klaustrofobi faktiskt är. Jag minns en fotbollscup i tonåren, likt alltid under cuper och läger strosar man omkring i träningskläder. Jag har på mig min blåsvart domsjöjacka, men inser snart att dragkedjan fastnat. Jackan har en såndär hög jävlig krage som vilar mot hakan. Jag får panik. Ren och skär panik, lätt dödsångest skulle man kunna säga. Då vi är på Ångermanlandsläger och umgås/bor med massa spelare från andra lag tänker jag, som den väluppfostrade människa jag är, att jag måste bete mig hyfsat och upprätthålla domsjöhedern...

Vilket slutar med att sliter fram en kniv och skär sönder jackan. Jag har aldrig känt mig så befriad. Aldrig.

Förlåt Domsjö. It won`t happen again.

Tack systra för dina ord...

Jag fick världens finaste kommentar av syster då hon läst mina ord till henne, så jag bara måste lägga upp den här. För vi älskar inbördes. Jag sitter nu med snor på tröjärmen och tårar både på kind och inletandes i munnen. Storasysters ord till en lillasyster:


Jag skrev faktiskt på en grej om dig också älskade lillasyster. (Dvs innan jag läste det här).
Min lillasyster känns ibland som min storasyster. När jag svävar iväg i tanken eller håller på att yrhönsa ut i gatan när det kommer en bil, finns hon där och håller mig tillbaka.
Hon är stark, min lillasyster. På ett stolt, rationellt och principfast sätt. Om det nu finns ett sådant där typiskt kvinnligt emotionellt/typiskt manligt rationellt sätt att tänka (genetiskt eller kulturellt betingat är en annan diskussion), så tänker hon isåfall som en man. När jag är splittrad och förvirrad, kan hon med en magisk förmåga få mig att se klart.
Hon säger det hon menar, och menar det hon säger, min lillasyster. Hon tar inte skit, inte själv, och inte heller när den riktas mot dem hon bryr sig om. Då är hon där och visar var skåpet ska stå. Utan personangrepp, utan örakt. Alltid sakligt, bestämt och självklart.
Hon är engagerad, och passionerad, min lillasyster. Hon vet när hon har rätt. Och oftast har hon faktiskt det. Vare sig det är i diskussion med mig, vår pappa eller en idiotisk lärare.
Hon bryr sig om sådant som är värt att bry sig om, min lillasyster. Hon har aldrig lagt tid och energi på att dividera om "vad andra tycker". Hon bryr sig bara om det som är viktigt. Jag har alltid beundrat henne för det. Jag ser min lillasyster som en förebild på många sätt. Jag älskar henne för allt hon är. För allt hon är för sig själv, och för andra. Jag älskar henne för att hon alltid, alltid får mig att skratta så jag börjar grina eller pissar på mig. Jag älskar henne för att hon och jag, vi vet vad vi vet.
/Storasyster piti

måndag 7 december 2009

To be bold...

Ett litet tips i all hast mon amies: Börja inte rensa avloppet nattetid. Det låter förmodligen som en bra idè i tankefabriken, när man ändå är vaken och har lite överskottsenergi tillövers. But trust me. It`s not. Så. Ja. Jag låter resten av historien vara osagd... Just take my advice.


Ja, och nu undrar ni kanske vad som hände med den där hårtrimmern jag skulle önska mig, eftersom den inte är med på nedanstående lista. Då kan jag tala om för er att jag helt enkelt lånade den trimmer vi köpt till richy på hans födelsedag. En present jag förordade eftersom jag slarvat bort ett tillbehör till hans gamla trimmer. Det kallar jag lömsk finess. Så nu sitter jag här med bortrakat bakhuvud och känner mig tillfreds att jag slipper "slösa" en önskning.

Önskelista...

Jag måste införskaffa dygnsrytm. Funderar på att önska mig det i julklapp. Vilket jävla genidrag. Morsan sa nyss att om jag kommer på saker jag önskar så ska jag skicka ett sms i samma veva, så jag inte glömmer bort det...

“jag önskar mig dygnsrytm mami, med garanti på 2 år. Kram ditt bästa barn”… SEND.



Så.


He kom å bli en fridfull jul i år.

lördag 5 december 2009

Mördad, på grund av en plattång...(?)

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6243124.ab

(min länkfunktion funkar inte så ni må kopiera era pubbefjun)



Men se så tokigt det kan bli när man får för mycket manligt könshormon i kroppen...






(förstå mig rätt)

onsdag 2 december 2009

Moralkaka...



En gång var det en person som trodde att jag stod för budskapet på denna tröja. Det gjorde fan ont och var nästintill ohanterligt. Sen dess har jag bara på mig den i hemmets trygga vrå. Där sitter jag i soffan och skrockar åt det geniala budskapet och känner en nöjsamhet över att "alla" i rummet förstår ironin.

tisdag 1 december 2009

"Jag behöver ditt ljus omkring mig"

Vilken pärla du är M.Skäringer. Jag är besviken att Mia tog så lite plats i Sommarpratarna. 47 minuer i i programmet. fyrtiosju- Får våra öron lyssna till ett "klipp" med Mia. Jag började hulkgråta på en gång. Jag tror jag älskar henne lite. Den där Mia. Mer än innan.

Se det. Äger ni inget tålamod. 47 min in är en hint.

Jävla le-unge...



Johanssons jänta berättade om ett klipp jag missat. Fick det skickat av Larssons pojken nu...

Definitionen av le-unge har aldrig känts så given. Om man bortser från alla snorungar som under tidigt 90tal nyttjade "kalle koskit långnäsa" liiite för mycket. Mallgrodor är också le-ungar, kom jag på nu. Hursom.

Dagen: När jag inte ser på meningslösa youtubeklipp eller lyssnar sönder på min ny-gamla vän Van så förbarmar jag mig själv att jag ännu inte införskaffat en hårtrimmer, trots att jag klippt halva min klass. Vart gick det snett kan man undra? Jag vill kunna spontan snagga när helst jag vill. Fan. Ni säger; Önska en i julklapp då! Ja jag veeeet. Jag ska ju.


Jag hatar ordet "ju".