Jag har med bestämdhet hävdat att jag inte kommer vilja gifta mig. Någonsin. Fast om, om det skulle ske. Då paxar jag denna låten att spelas på mitt extremt eventuella bröllop!
lördag 13 juni 2009
fredag 5 juni 2009
Människan är en ynklig varelse...
En stor del av våra liv handlar om att framhäva oss själva. På bekostnad av andra människor. Vissa skulle vandra över lik för att synas, höras. Vi nyttjar skitsnacket för att komma varandra närmare. Men frågan är om vi gör det för att komma varandra närmare eller för att utesluta någon? De vi behandlar som fiender är ofta människor vi känner, en fiende är aldrig okänd, för denne berör oss aldrig.
Människan är en ynklig varelse.
Vi sitter där, säger något som egentligen aldrig borde sagts. Endast den naive kan övertala sig själv att orden var befogade. För den rannsakande vet att orden svärtar samvetet. Men är det nedsvärtade samvetet mödan värd, vi inbillar oss att vi tar ett steg framåt, när vi egentligen bara står och trampar på samma ynkliga fläck. Personligheten fläckas och vi bär med oss den ständigt.
Människan är en ynklig varelse.
Misstag och felaktiga ord kommer vi aldrig sluta producera och uttrycka. Sådant är livet, men frågan är väll egentligen, trampar vi på andra avsiktligt för att lyfta fram oss själva?
Om sådant är fallet. Gör om, gör rätt.
Människan är en ynklig varelse.
Vi sitter där, säger något som egentligen aldrig borde sagts. Endast den naive kan övertala sig själv att orden var befogade. För den rannsakande vet att orden svärtar samvetet. Men är det nedsvärtade samvetet mödan värd, vi inbillar oss att vi tar ett steg framåt, när vi egentligen bara står och trampar på samma ynkliga fläck. Personligheten fläckas och vi bär med oss den ständigt.
Människan är en ynklig varelse.
Misstag och felaktiga ord kommer vi aldrig sluta producera och uttrycka. Sådant är livet, men frågan är väll egentligen, trampar vi på andra avsiktligt för att lyfta fram oss själva?
Om sådant är fallet. Gör om, gör rätt.
onsdag 3 juni 2009
Cornyqueen...
Finns det något vackrare än regn som slår som spön i marken. Spöregn. Jag tror inte det. Såhär på försommaren framkallar det barndomsminnen och viljan att springa ut i regnet är stark, men eftersom det så kallade livet har format och förstört oss blir viljan aldrig tillräckligt stark för att låta regnet falla på oss. Vi har lärt oss att tänka efter innan vi handlar, därför sitter vi inomhus, tittar ut, tänker efter, och konstaterar hur jobbigt det kommer bli när vi väl går in igen efter vår regndans. Blöta kläder, vått hår.
Regnet kan aldrig bli detsamma som när det hyllades av det oförstörda sinnet. Regnet tillhör barnen.
En eloge ska vi i alla fall ha. För igår kväll lekte bergmans jäntan, fröken meissner och jag detektivbyrå på ett berg. Vi använde barr och pinnar som pincetter och letade bevis. Det var nästan som i barndomen, förutom att de påhittade bevisen nu innefattade sprit, knark, tobak, konstiga skulpturer av manliga könsdelar, och fornnordiska skrifter… Lovely.
Regnet kan aldrig bli detsamma som när det hyllades av det oförstörda sinnet. Regnet tillhör barnen.
En eloge ska vi i alla fall ha. För igår kväll lekte bergmans jäntan, fröken meissner och jag detektivbyrå på ett berg. Vi använde barr och pinnar som pincetter och letade bevis. Det var nästan som i barndomen, förutom att de påhittade bevisen nu innefattade sprit, knark, tobak, konstiga skulpturer av manliga könsdelar, och fornnordiska skrifter… Lovely.
måndag 1 juni 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
