Människan är en ynklig varelse...

En stor del av våra liv handlar om att framhäva oss själva. På bekostnad av andra människor. Vissa skulle vandra över lik för att synas, höras. Vi nyttjar skitsnacket för att komma varandra närmare. Men frågan är om vi gör det för att komma varandra närmare eller för att utesluta någon? De vi behandlar som fiender är ofta människor vi känner, en fiende är aldrig okänd, för denne berör oss aldrig.

Människan är en ynklig varelse.

Vi sitter där, säger något som egentligen aldrig borde sagts. Endast den naive kan övertala sig själv att orden var befogade. För den rannsakande vet att orden svärtar samvetet. Men är det nedsvärtade samvetet mödan värd, vi inbillar oss att vi tar ett steg framåt, när vi egentligen bara står och trampar på samma ynkliga fläck. Personligheten fläckas och vi bär med oss den ständigt.

Människan är en ynklig varelse.

Misstag och felaktiga ord kommer vi aldrig sluta producera och uttrycka. Sådant är livet, men frågan är väll egentligen, trampar vi på andra avsiktligt för att lyfta fram oss själva?

Om sådant är fallet. Gör om, gör rätt.