Praktik och dumburkens påverkan...

Sitter på stadshuset. Läser på om de stadsdelar vi ska undersöka. Man blir på det viset bombarderad med olika vinklingar och perspektiv, vissa så utpräglad och fördömande att man blir förbannad.
Nästa vecka blir det intervjuer, äntligen.

Vi har ännu inte fått internet till lyan. Vilket tär en del på humöret. Blir rätt intensivt umgänge, och för någon som behöver sin ensamhet kan det bli lite problematiskt. Men vi är nog rätt lika gällande den frågan, så vill man ha utrymme finns det att finna så att säga.
Idag åker jag till k-staden och socialiserar och ventilerar med den bästa. Känns välbehövligt och underbart. För då ska vi göra det vi är bäst på, att bara vara. Och ikväll ska jag äntligen få se Mia och Klara. Behöver lite tragikomik. Tragiskt det där, som tidigare nämnt, att utan teve och internet vet man helt plötsligt inte vad man ska göra av all ledig tid, det är fan äckligt, osmakligt och fullständigt 2000tal. När jag satt och läste tvbilagan idag blev jag tom sugen på att se “fråga doktorn”… Behöver jag säga mer? Ja det behöver jag, det låter en aning tragiskt och suktande efter medial påverkan, en påverkan man gärna, i tanken helst skulle vara utan. Egentligen. Slutar våra mediafuckade hjärnor att fungera om vi inte blir “anfallna” av propaganda och reklam, via internet, teve och reklam? Finner vi inget nöje i något om vi inte kan relatera våra tankar till den yttre påverkan vi dagligen möts av? Likt såpoperornas uppsving under 90talet, där de flesta av de som följde såporna vittnande om att det alltid fanns någon de kunde identifiera sig med, någon som kunde vara deras alterego, ett alterego som kunde styrka beslut, problematisera och driva den slappa tv-tittaren till handlingskraft. Behöver vi dumburken för att få oss att tycka, handla och anse? Ja, det verkar fan inte bättre i den “kritiskt granskande” västvärlden. What the fuck, give us self a break.

A little, to late...

Skrivet föregående vecka. Men slänger ut det ändå för er som vill uppdatera er lite angående mitt oerhört intressanta liv.
Sittandens i den där tidigare nämnda tvåan. Alfredsson sitter på sin säng och skrattar smått medan ögonen vilar på någon serie som han snackat om, har ännu inte riktigt förstått vad den handlar om, but hey, han ler, och ser nöjd ut, så, ja, det är säkert bra. Lurar i öronen har vi båda, i mina öron ekar The leather nun`s These eyes Cannot lie. Bergman befinner sig i huvudstaden och socialiserar med hennes moder. Säkerligen skönt med lite miljöombyte och sällskapsutbyte, det har gått en vecka och vi har inte dödat varandra ännu, trots att vi varit utan internet och teve hela långa veckan. Fuckin västvärldsfolk som får panikattacker och nervsammanbrott av att inte ha detta tillgängligt. Rastlöshet som panikartat längtar efter extrema lathetsfunktionerande apparaturer. Så, vi bör skaffa en hobby. Funderar på att införskaffa ett extremt stort stenblock som jag kan börja hugga i, denna enorma stenbit lär inte efter åtta veckor bli något extravagant konstnärsstycke. Utan bara en ynklig jävla sten som får plats i fickan. Som Bergman sa, kul att inse att man lika jävla gärna kunnat plockat en sten från marken. That`s true. Så jag lägger nog ner min stenhuggare hobby, faktiskt. Får bli nått annat eftermiddagsnöje, levande installation i våra insynsvänliga fönster kanske?
Här på gatan lägger vi oss i tid och kliver upp med tuppen, när tuppen galt dricker vi pissljummet snabbkaffe och äter fil. Jag är den enda som köper godis hela jävla tiden och börjar känna mig en aning utfryst pga av mitt sockerberoende. De där dömmande blickarna där jag sitter med mitt ballerina paket och saftar in kakorna medan jag pratar, inte pratar, ligger, står, sitter. Nää, nu överdrev jag i vanlig ordning jag har faktiskt bara köpt två choklad kakor och ett ballerinapaket. Shit, jag kommer bli sjukt fit, det är för fan en 50 procents minskning i sockerintag.

Forskningsplanen är i alla fall presenterad. För politiker och beredningsfolk. Safta in lite kulturanalys i de byråkratiska väggarna känns fullständigt lovely.

Out of town...

Klockan är 22.19. Sitter ensam i nystädad lägenhet (nästan städad i alla fall). Luktar svett under armarna och har tagit mig en folköl som någon glömt kvar. Av märket att dömma bör det vara Karl. Den smakar nästan för bra, men sjuk som jag varit hela veckan, och fortfarande är, så kanske det inte är så konstigt att även den billigaste folkölen är som guld i strupen. Lyssnar på Standing in the way of control och peppar mig lite smått inför kommande praktik. I morrn drar jag och bergmans jäntan till södertälje för att kulturanalysera i samton med herr elfredsson som redan anlänt till platsen. Två månader i en tvåa. Vi tre. Förhoppningsvis kommer vi alla levande därifrån. Tydligen besitter denna tvårummare en stor klädskrubb, och eftersom bergman har vanan inne att bo i skrubb lär detta bli hennes nya mansion. Packningen är så gott som klar. Dock vart det lite mer än vad jag trodde, men alla som känner mig väl vet också att jag är sämst på att packa, åtminstone att packa det som behövs. Men, men, det ordnar sig alltid, och pengar är inga problem och hela den ramsan. Det ordnar sig alltid, och oftast till det bästa även om det inte känns så i stunden, och pengar, ja, jag säger som min kära morfar brukar säga..."små smulor är också bröd".

Hur som ser jag mer än framemot att påbörja praktiken. Att sitta i buss i 9 timmar känns dock inte så tillfredställande, som tur har jag bra sällskap och det underlättar då jag allt som oftast råkar sätta mig bredvid nån fet, svettig, smaskande, "tala i telefon högt människa", techno lover, eller annat patrask.

Jag vill egentligen skriva en jävla bok om hur underbar serien Skins är. Men jag sparar det och slänger in en bild på homo`t Maxxie istället. Watch and envy.

3 minutes of fame...

Nu har jag lyssnat på samma låt i flera dagar. Om och om igen. Precis som vanligt med andra ord Jag ska inte ens nämna vilken låt det är. Inte för att det skulle framkalla någon slags genans, verkligen inte. Om någon skulle be mig vara med i en musikvideo och improvisera fram en subtil coolhet skulle det definitivt vara till denna låten. Jag skulle ikläda mig ett par schyssta skor, coola brillor och skepparkavaj och liksom dansa framåt på en enslig del av E4an. Försöka se sådär äckligt snygg ut och peka fuck you till alla dom som inte fattar hur jävla tufft det är. Sen skulle jag göra ett sådant där misslyckat move, typ robotdansen för att sedan inse att det enbart förminskade hela coolheten jag försökt frambringa. I slutet av videon skulle jag kick sparka mot kameran så mina byxor spricker, ramla och drämma i armbågen så kärringnerven får sig en törn, sen skulle jag ligga där och skratta på den kalla asfalten. Och känna. Oh my, detta är för fan mitt liv komprimerat till 3 minuter.

And then...

Tenta. Bord. Meissner och cd-rom. Lite rom utan cd hade suttit fint. Bohmans uppsats - Makt Hämnd Begär - listan och prosan. Tröttskratt. Koffein överdos. Upplevelsefuckad. Sannerligen. Efter att orden producerats under stress och press skall procenten infinna sig. En sista helg med alla de goda som inte kommer återses på alltför lång tid. Kanske blir det maskerad, med tights, och trosor ovanpå, who knows.

Hepburn tittar på mig och säger “gå och lägg dig kvinna, du ser helt förstörd ut… men, ja, inte ens en skönhetssömn kan komma rädda en sådan som du…”… käften, skriker jag. Jag kanske tycker det är snyggt med avgnagt nagellack och snusgula tänder. Föresten var du nästan bara med i svart/vita filmer och då blir man per automatik snyggare. Så häll käften innan jag slänger dig i pappersåtervinningen, eller förlåt, försökte låta precis lika hämndlysten som Bohman, men det är bara att inse, hämnd kommer aldrig vara min grej. Så, ja. Du får hänga kvar. Ett tag...

Ännu en dag har passerat i fröken händelserik`s liv.

Kärringveckan...

Internet må vara en formidabel plats, där det mesta går att finna. Nu är jag knappast den som letar upp det mest kontroversiella och hittar de där kryphålen som erbjuder, ja vad fan vet jag? Jag är en klassisk "klicka på aftonbladet" internet användare, wikipedia används också febrilt för att slå upp sånt där folk sagt och som jag i stundens hetta låtsas ha vetskap om, sinnessjukt bra metod för att bli mer allmänbildad. Sen är jag rätt bra på att låtsas ha koll på saker också, åren har gett mig vetskap om hur det ska pareras. Hur som, idag började jag fundera kring den där veckan då enbart kvinnor har namnsdag och fick nästan psykbryt för att jag inte kom på vad den heter, i sedvanlig ordning kom sökmotorer till användning. "kvinnoveckan"... Hur jag nu tänkte när jag skrev kvinnoveckan kan man fråga sig, men håll käften och fråga inte, jag skrev bara så, okej!

Då finner jag detta, och jag kan inte sluta skratta....

Min kvinna startade sin kvinnovecka i måndags. Vi har inte varit tillsammans på ett tag nu så lite sugen börjar man väl bli. Hon brukar ha ganska så lång vecka men framåt lördagen så borde det väl vara fritt fram, tyvärr så är det fest då så den kvällen är nog bara att glömma. Funkar inget vidare på fyllan.
Igår såg jag att hon använt ny tampong och det betyder (väl?) att det långt ifrån är över?! Kan det bli nåt på fredag, tror ni?
Hur lång mens brukar Du ha?

Jag tänker hedra herrn med ett svar. För det första, det heter mens, mens är blod som kommer ur fittan på "din" älskade kvinna, det går att sexa runt även om "din" kvinna har mens. "hon brukar ha ganska så lång vecka" Såvitt jag vet är en vecka sju dagar och har alltid så varit i vårt moderna samhälle (okej den var obefogad, men ändå). "Tyvärr så är det fest på kvällen" Du verkar inte vara så positivt inställd till festen, stanna hemma istället och jöka, det kommer fler helger, och du kan faktiskt festa även om det inte är lördag, du kanske missat att lördagsgodiset spelat ut sin roll. "Igår såg jag att hon använt ny tampong" Endera har du en sjukt ofräsch brutta som aldrig byter tampong och förmodligen har tampongsjukan, eller så är du en aning "annars". "Kan det bli nått på fredag tror ni?" Men vet du vad, fråga henne så ska du se att du får ett helt utomordentligt och ärligt svar. Ni verkar ha fin kommunikation i erat förhållande, välgång och lycka till er båda!


Veckan då enbart kvinnor har namnsdag heter Kärringveckan... Införskaffa en mansgrisvecka kanske?

När drömmen erbjuder det bästa...

Japp, River Phoenix. Vi är ihop. Visserligen är du död, men om du hade levat, då hade vi delat hushåll och känslor. Det är jag nästan övertygad om. I drömmen var vi ihop. Men, nu när jag tänker efter så var du nog homo i drömmen, men det var säkert bara därför jag sett inledningen på My Own Private Idaho...

Anyhow...

Tårar och Chopin...

Funderade lite kring det där Gardell/Scheja bråket. Sånt där som jag hinner fundera på för att jag inte orkar aktivera min hjärna med annat. Det kan uppfattas som att dessa personer är helt “vanliga” människor, men med erfarenheter som i samhället klassas annorlunda, eller eftersträvansvärda. Oavsett om “bäraren” bär med sig ett kapital av fin eller fulkultur verkar det infinna sig ett veto, med rätt att brukas. Människa bör i möjligaste mån inte kategoriseras, men det tänker jag göra ändå, i negativa ordalag. Denna sorts människa som ser sina egenskaper och erfarenheter som det bästa utnyttjar också sin position på pedistalen, en position de i samklang med sig själv och andra placerat sig på. De ser sin rätt att säga stopp, sin rätt att säga nej. Sin rätt att inte delta. Vad är det nu för fel på att kunna säga stopp, nej och att inte delta? Inget jävla fel alls, men det finns en sak kallad princip, som ibland stiger människor åt huvudet. Principer som hålls utan vetskap varför, nej som blir till nej, bara för att vara tvärtemot, bara för att synas, höras, visa att Jag minsann kan säga STOPP. Det irriterar mig. Kanske är det skillnaden på lättsamma typer och dem som gäggat in sig i en djup komplicerad principfast sörja. De som egentligen ångrar att de gäggat ner sig i första taget, när de inser att enda vägen ut är att vara tvärtemot. När den enda vägen ut är att som 40 årig karl grina över att bli “tvingad” att spela fiol. Sure, Gardell, i can see your point of view, men är det inte en aning tramsigt? När sedan mr Scheja i spelar Chopin i Gardells ära, det må ha varit världshistoriens mest pretentiösa förlåt. Ögonen vattnas på de både fullvuxna karlarna. Respekten de hyser må ha hindrat dem från att slå bakut. Om jag hade varit Scheja hade jag tagit fiolen, slagit den i skallen på Gardell, därefter smällt den i mitt egna nylle och hoppats att slagen förintat en liten del av de divalater som delas.

Inväntar liggsår 2.0

För den intresserade kan jag berätta att det miserabla liv jag tidigare förmedlade blivit än värre. Jag, sittandes i soffan, fötterna vilandes på mitt minimalistiska bord. Datorn i knät. Tvär pissnödig. Ställer mig upp. Ramlar pladask.

Där ligger jag, som en klubbad säl. Jag hade drabbats av sockerdricka i benet, så när jag ställer mig upp för att gå mot toan viker sig mitt ena ben och jag faller. Slår i armbågen och kvider en aning smärtsamt. Hoppas grannen såg, då hade det i alla fall varit värt det.

Nu gör jag sällskap med herr Wadlings ord http://www.youtube.com/watch?v=eEh-r9a9jjM

Inväntar liggsår...

Anlände till Umeå fredag eftermiddag. Sen dess har jag inte gjort ett skit, och när jag säger inte ett skit menar jag det verkligen. Jag har varit utanför dörrn tre gånger. Två gånger för att inhandla brödfödan och en för att slänga sopor. Detta inomhus beteende har resulterat i enorm huvudvärk och jag orkar inte vara asocial mer. Jag uppskattar ofta ensamheten men nu har det fan gått för långt. varför måste alla vara så upptagna med plugg? Kan ni inte släppa lite på det och bjuda mig på kaffe istället? Jag tror jag aldrig glott så mycket på teve som denna helg, jag ahr sett precis all skit som går att finna, jag har tittat på dvärgar, och extremt feta människor. Jag har beskådat bögsex och uppdaterat mig om vad kungafamiljen gjort det senaste året. Skrattat och förundrats över Gardell och Schejas bråk, och konstaterat att Dellert är en fyllekärring. Samtidigt har jag ätit bacon med lingonsylt, självaste blodpuddingen hade jag inte hemma. Jag har inte städat trots att mina få kvadrat skriker hej kom och hjälp mig. Jag har ritat med mina nya färgpennor, men blev less ganska snart. Försökt tvinga in mig hos syster som sitter med c- uppsats, vilket visade sig vara lättare sagt än gjort. Det är nästan minusgrader inomhus och jag har fått nackspärr, förmodligen orsakad av för mycket soffliggande. Medan liggsåren frodas står julpyntet kvar, likt Pernolds på gatan hemma, som behåller sitt året om. Jag passar inte riktigt in på den här gräddhyllan, vilket minst sagt syns på mitt ynkliga bankkonto. Ja, som ni hör lever jag för tillfället ett miserabelt liv. Men det finns vissa ljusglimtar även om de är fåtagliga...
De fina tjocksockarna som Mutts farmor stickat...
Att jag numer kan ha musik i öronen då jag vandrar
Alla nya kökssaker som gör det möjligt att uppvisa mina briljanta kökskunskaper

Detta kan visserligen tyda på att jag skulle vara materialist, och ja, i ett miserabelt liv som detta tycks ynkliga prylar äga en själ...

Hej.puss.ses

Sapere aude - "hav mod att göra bruk av ditt egna förstånd, utan någon annans vägledning"

Jag har nyss ägnat x antal timmar av mitt liv med att vila ögonen på en av sveriges bästa ungdomsserier genom tiderna. Glappet. Det där överdrivna teatraliska som ofta kan göra sig fel i rutan, men anses vackert på scen, dementeras här. Likt en Mia och Klara konversation med analys som ständig grund, där ingrediensen ej är humor utan dialogen vilar på ett kult- aktigt Bergman fundament. Förvissa en aning pretentiöst, men vad gör det i ett mästerverk som detta. Alla dessa spegeldialoger, personen de önskas vilja vara. Manifästet som med guldpenna pryder det röda pappret, alla de där orden som gör dig till en självständig kvinna. Det som de i samton producerat, det som agerar en slags bibel för hur de bör vara. En bibel de så panikartat vill följa, att de någonstans på vägen glömmer sig själva och finner sig mellan benen på medelålders män som i stunden tycks vara det enda som kan få dem att bli just den kvinnan de vill vara. En kvinna är ej en självständig sådan förrän en man bekräftar orden. Män som sedan sviker och köper spets, män som får dem att säga seriens bästa replik - "Jag vill inte vara med i den här massmedial känsloporren längre"...
Den ena som har en mun precis som Ebba, i Ebba och Didrik, samma mimik. Som även delar efternamn med ovannämnd. Regn. Ella Regn. Ebba Regn. Undra om det finns någon tanke med det?
Jag avslutar som Ella och Josefin avslutar sina telefonsamtal.

Hej puss ses.