Hej.puss.ses

Sapere aude - "hav mod att göra bruk av ditt egna förstånd, utan någon annans vägledning"

Jag har nyss ägnat x antal timmar av mitt liv med att vila ögonen på en av sveriges bästa ungdomsserier genom tiderna. Glappet. Det där överdrivna teatraliska som ofta kan göra sig fel i rutan, men anses vackert på scen, dementeras här. Likt en Mia och Klara konversation med analys som ständig grund, där ingrediensen ej är humor utan dialogen vilar på ett kult- aktigt Bergman fundament. Förvissa en aning pretentiöst, men vad gör det i ett mästerverk som detta. Alla dessa spegeldialoger, personen de önskas vilja vara. Manifästet som med guldpenna pryder det röda pappret, alla de där orden som gör dig till en självständig kvinna. Det som de i samton producerat, det som agerar en slags bibel för hur de bör vara. En bibel de så panikartat vill följa, att de någonstans på vägen glömmer sig själva och finner sig mellan benen på medelålders män som i stunden tycks vara det enda som kan få dem att bli just den kvinnan de vill vara. En kvinna är ej en självständig sådan förrän en man bekräftar orden. Män som sedan sviker och köper spets, män som får dem att säga seriens bästa replik - "Jag vill inte vara med i den här massmedial känsloporren längre"...
Den ena som har en mun precis som Ebba, i Ebba och Didrik, samma mimik. Som även delar efternamn med ovannämnd. Regn. Ella Regn. Ebba Regn. Undra om det finns någon tanke med det?
Jag avslutar som Ella och Josefin avslutar sina telefonsamtal.

Hej puss ses.