Anlände till Umeå fredag eftermiddag. Sen dess har jag inte gjort ett skit, och när jag säger inte ett skit menar jag det verkligen. Jag har varit utanför dörrn tre gånger. Två gånger för att inhandla brödfödan och en för att slänga sopor. Detta inomhus beteende har resulterat i enorm huvudvärk och jag orkar inte vara asocial mer. Jag uppskattar ofta ensamheten men nu har det fan gått för långt. varför måste alla vara så upptagna med plugg? Kan ni inte släppa lite på det och bjuda mig på kaffe istället? Jag tror jag aldrig glott så mycket på teve som denna helg, jag ahr sett precis all skit som går att finna, jag har tittat på dvärgar, och extremt feta människor. Jag har beskådat bögsex och uppdaterat mig om vad kungafamiljen gjort det senaste året. Skrattat och förundrats över Gardell och Schejas bråk, och konstaterat att Dellert är en fyllekärring. Samtidigt har jag ätit bacon med lingonsylt, självaste blodpuddingen hade jag inte hemma. Jag har inte städat trots att mina få kvadrat skriker hej kom och hjälp mig. Jag har ritat med mina nya färgpennor, men blev less ganska snart. Försökt tvinga in mig hos syster som sitter med c- uppsats, vilket visade sig vara lättare sagt än gjort. Det är nästan minusgrader inomhus och jag har fått nackspärr, förmodligen orsakad av för mycket soffliggande. Medan liggsåren frodas står julpyntet kvar, likt Pernolds på gatan hemma, som behåller sitt året om. Jag passar inte riktigt in på den här gräddhyllan, vilket minst sagt syns på mitt ynkliga bankkonto. Ja, som ni hör lever jag för tillfället ett miserabelt liv. Men det finns vissa ljusglimtar även om de är fåtagliga...
De fina tjocksockarna som Mutts farmor stickat...
Att jag numer kan ha musik i öronen då jag vandrar
Alla nya kökssaker som gör det möjligt att uppvisa mina briljanta kökskunskaper
Detta kan visserligen tyda på att jag skulle vara materialist, och ja, i ett miserabelt liv som detta tycks ynkliga prylar äga en själ...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar