Medelålders...

Som muttn hade sagt “då var det måndag igen och alla har vi på känn att det är glädje och fest och då är livet som bäst…”… sådär en aning frireligiöst… i sann gosskör anda…

Typ.

Det har faktiskt varit en bra måndag. Jag fick mig en härlig pratstund på två timmar med ännu en eldsjälv som berättade om allt mellan himmel och jord. Fan, jag gillar att snacka med medelålders män. Fan det är ju normen, usch. Men jag går liksom inte hem hos hippa unga människor, som för den delen förmodligen aldrig skulle ta ordet “hippt” i sina munnar. Jag blir en tjatkärring som skriker håll käft och stäng av mobiltelefonerna, och vi möts liksom aldrig på den där berömda mellanvägen. Med kvinnor i medelåldern blir det liksom en kamp om talartiden, och den blir ofta väldigt påtaglig. Men medelåldermän, samhällets norm. Jag är fullt medveten om att jag är äckligt generaliserande nu och med mina ord bekräftar massa förutfattade meningar, men må så vara. För jag gillar verkligen att snacka med medelåldersmän. De är tillmötesgående, varma, kalla, inskränkta, öppna, allt i en salig blandning. En symbios av “deras” årtionde och nutid. 50talist mentaliteten, det traditionella, det lite fördomsfulla, och ta dig i kragen burdusheten, den generation som fostrat en. Allt detta i samton med öppenhet, nyfiket lyssnande, ibland inte så vältaliga, men ändå lyckas klämma fram själva poängen i allt det där som sägs. Sen tror jag även att en bidragande orsak till varför jag gillar att samtala med dem beror på att de, tillsynes, verkar gilla att samtala med mig, i alla fall mer än de tidigare nämnda generaliserade grupperna. Det blir ett slags bekräftelseforum som egentligen är rätt subtilt och outtalat. Men jag gillar ju det subtila, och det underförstådda outtalade. Kanske är det inte heller så konstigt att det gillas, då jag fostrats av en sann femtiotalist. En person som jag är äckligt lik, och som är världens bästa pappa. Och en av världens bästa människor. Ett stänk av det, i samton med mor, blev alltså jag. Betyder detta att jag egentligen helst skulle vilja samtala med mig själv?