One and only?

Sitter och lyssnar till Ray LaMontagne`s You are the best thing. Förstår egentligen inte varför jag låter mina öron vila till den. Det enda han sjunger är “Yooooou arrrree The best thing…. Baaaby…”. Skulle kunna klassas som den något mer vuxna versionen av The one and only, den enorma differensen dessa låtar emellan är, när man var 16 och sjöng "Im not the same as all the rest, i am the one and only, you cant take that away from meee“, kändes det mer än naturligt, en hyllning till det egna icke krackelerade jaget. Strax över 20 känns det lite mer bekvämt och svennigt att låta herr LaMontagne tala om för mig att jag fan i mig är The best thing. I repeat. Over and Over again. Vi felsjunger inte längre med i melodin som hyllar det egna jaget, vi medelåldersnynnar orden någon annan skrivit. Om oss. Dags att vakna folkens. Livet är till för att levas och medelåldersnynningar gör banne mig ingen fitta våt.