Hörrni, klockan är 02.12, och jag tänkte ta tillfället i akt att gratta två av mina käraste vänner. Congrats maine mutt and dear pullan, och nej jag gratulerar inte mitt könsorgan utan som tidigare nämnt mina oersättliga vänner. Ni äro guld värda, och liiite äldre.
Det finns något saligt i att maskera ord i ett pretentiöst skal. Det finns även något eftersträvansvärt i att låta ord bara vara ord, att ge dem en mening utan krusiduller och klyschor. Jag har aldrig förmått mig att särskilja de tu. Därför finns det heller ingen konsekvent tanke eller röd tråd i det jag väljer att pränta. Det är imponerande att människor kan tematisera sitt liv och skapa kategorier. Det är så man bloggar, har jag hört. Ha ett tydligt tema, en distinkt ingång. Fuck teman och ingångar, jag vill ändå inte ha någon jävla port. Jag vill bara ha ett stort öppet rum med en massa kaos. Så det, det är precis vad detta är. Ett rum av kaos.
Haha åh fint! Tack habibti
SvaraRaderaHaha! Åh! Tacksammaste 25-åringen ever!Pussn!
SvaraRadera